 |
| Picture taken a few days ago. |
Löven har gulnat nu och faller från lönn och asp framför bussen när jag åker till stan. Längs trottoarerna prasslar det och virvlar upp framför fötterna där jag strosar omkring mellan träkåkar och katedraler.
På gräsmattan vid hyrda huset blommar fortfarande en ståndaktig rödklöver, och en rölleka, precis likadana som hemma.
Det är nästan två månader senare klimat här än hemma i Norrbotten, som ju har tidig vinter just nu.
Den här tiden på året därhemma, som det enligt vissa bara är att genomlida (enligt min mor årets fulaste tid), är för mig en källa till inspiration. Den krispiga kylan. Det avlövade landskapet och det kalla ljuset som på något sätt skapar en oändlig stillhet tillsammans med den höga himlen då det skymmer.
Vattnet är kallt och svart.
Dött kan man tänka, fast man vet att det lever och väntar.
Så fryser det på och den första isen är blank och förrädisk. Snart kan man åka skridskor, och ramlar man omkull blir man liggandes på mage för att se de infrusna näckrosorna,och fiskarna som simmar bland dem.
Går man på promenad och fryser om fingrarna, blir kaffekoppen eller varma chokladen när man kommer in extra god.
Så tänker en hopplös naturromantiker.
Nu ser jag tiden an i "Newfieland."
Alla pratar om vintern som ska komma.
snart, säger de...
Vänta bara. Då ska du få se.
Jag tycker om vinter, säger jag.
Inte våran, får man till svar, med ett skratt.
Inte våran.
När den kommer.
Väntar på den med spänning.
Ha det gott alla var ni än är!
Bästa hälsningar från/T
 |
| För några dagar sedan. Idag bryter solen genom diset, utan att riktigt lyckas. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar