Godmorgon och Matt Corby - Untitled

Jag tycker om gryningen. Här och hemma i Norrbotten. 

Helst vill jag vakna i tid så att jag inte missar den. 

Från fönstret här i StJohns ser man ljuset som sakta stiger över kullarna som omsluter staden. 

Är det klart väder skimrar allt ett slag över de sovande husen, just i stunden mellan natt och morgon. 

När jag var flicka klev jag upp ur kökssoffan och tassade på kalla fötter över golvet i Pellgårn för att lägga ved på den nästan helt falnade elden på härden.
Då var det så här års ännu mörkt men blånande utanför, och glöden som glimmade röd knäppte och skickade iväg små klara bloss medan jag rörde runt med spisrakan. 

Sedan steg solen rödgul bakom berget, och jag såg trädens svarta spetsmönster mot himlen. 

Snön var inte vit då, utan blå med gulröda stråk som bleknade allteftersom solen steg. 

Pappa och jag brukade dricka kaffe under tystnad.

Skära prästost med morakniv och lägga den i tjocka skivor på Wasasport. 

Utanför smög sig dagen på.

Det gör den nu också. Över hustaken, och kullarna och över havet därborta.

Ha en bra dag därute!

Och så en sång till er alla,
 fast mest till Lovisa.