Nu har den första snön fallit över kullarna här, och vid bäcken jag följer på min promenad ligger det fortfarande kvar vitt på marken. Pölarna är täckta av tjock is som spricker och krasar under skorna när jag kliver på den med flit. Vintern är på väg till Newfoundland och vinden är kall och klar.
Man längtar efter en kopp varmt, kanske en brasa i kaminen. Eller en stund på något Café.
Och om man heter som jag så längtar man efter sin dotter också, att ta den där koppen kaffe eller varm choklad tillsammans med.
Blev sugen på att spela en julsång.
Men så tänkte jag att jag skulle ta något romantiskt i stället, och Newfoundländskt.
Så det får bli Alan Doyle. Det här är en vals.
Ha det så bra, var ni än är.
Ha det så bra, var ni än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar