Jag skulle ha fotat maten. Fast vi var så hungriga att vi han röra till alltihop på tallrikarna innan jag fått upp kameran.
Det var gott i alla fall. Mycket. Nissen fick chickenfingers med hemgjord pasta, och en chokladmousse-kaka som var så god att han sjönk ned i stolen med ett saligt flin.
Pappan fick anka, som också var till belåtenhet och själv fick jag en pasta med kyckling, ja det var ju en hel massa annat gott i den krämiga härligheten också. Särskilt gott för mig kanske som hållit diet ett tag hemma i Sverige, varit duktig och gått ner. Bara för att kunna smaka allt möjligt gott här i St.John´s nu när jag har chansen. Suck! Tänk vilken tur man har som får möjligheten att kunna välja vad man ska äta...
Portobellos har hamnutsikt. Vackert för den som gillar både skön natur, och att se det dagliga arbetet pågå i den levande hamnen. Nissen ser på utsikten som om den vore ett ganska avslappnande teveprogram. Där nere händer alltid något. Man lastar och lossar. Pekar och dirigerar. Fartyg och fiskebåtar rör sig långsamt ut och in i hamnen. Den här kvällen till ljudet av mistluren.
Nissen is contemplating the view at Portobello´s restaurant window.
And this is what he saw. The harbour lights. People working.
The big salt pile tucked under it´s covering, car tires on top.
And in the back, the mist rolling in slowly from behind
The Narrows. Down below is a busy street,
there comes a firetruck, and a jogger, defying the rain.
Bellys stuffed we got in the car and headed "home". Took these pics
through the windshield. Waterstreet on a Thursday night.
Foggy road. Heading for Mount Pearl.
Car radio playing oldies at Coast 101.1.
This was one of the car radio songs, what can you say? The early seventies, tralalala :)
Luften är så klar och kall mot min panna när jag drar in den och låter den fylla mina lungor, åter igen på Signal Hill. Så kall och klar, som om den aldrig kommit i närheten av något som kunnat förorena den.
Nedanför ligger den stora staden, med alla sina färger, bilar som kör åt alla håll.
Mäniskor som pratar, skrattar, doften av nybryggt kaffe och färskt bröd.
På toppen av kullen den här tidiga söndagsmorgonen med ansiktet mot vinden andas jag in och för en stund är det bara jag och vinden, och så en kråka som plötsligt möter min blick.
"The air is crisp and cool to my forehead as i breathe it in and let i fill up my lungs once again at Signal Hill.
It feels so fresh, as if brand new, never polluted...
Beneath me is the big city, with all it´s bright colors and and cars driving in all directtions. People talking and laughing, the smell of coffeshops and bakerys.
On the hill this early sunday morning with my face towards the sea breathing in, it´s for a moment just me and the wind and then a crow looking in to my eye."
Ha det så bra. Var du än är! Have a wonderful day, wherever you are!
Rocket, food and Bakery. A really nice place where i found some nice lines
and some nice people.
Först undrade jag hur det skulle gå. Skulle jag kunna slappna av och känna inspirationen flöda på andra sidan atlanten? Så pass att jag faktiskt skulle klara av att skriva en fortsättning på den norrbottniskt förankrade fantasytext jag arbetat på under året innan.
Jag hade inte behövt oroa mig för inspirationsbrist.
Det tog inte många timmar innan jag var fast.
Jag vet inte om det var den första fullmånen jag såg spegla sig i havet, eller bränningarnas dova ljud mot klipporna.Vinden och sältan mot läpparna. Morgondimman över Signal Hill.
Eller de gröna och lila stenarna nere på Conception beach.
Kanske var det känslan av ett gensvar i själva marken under mina fötter.
Som om jag hörde hemma.
Inte blev det sämre av att människor man träffade verkade tycka att det var helt okej att man skrev.
Så här kunde det låta;
"Vad kul! och spännande, vad skriver du om? Är den en sån där svensk deckare? Du skickar väl en bok när den blir klar?!"
"Eh..jo...fast jag vet ju inte när eller ens om..."
"Jo självklart blir den klar och då får du signera och skicka en..".
"Men om den är på svenska då? Då fattar du ju inget..."
"Äh! gör inget! Då lär jag mig väl! Haha!"
Old gatelamp in St.Johns
"At first I wondered if it would work out. Could i write in St.John´s? Would I be able to relax and feel the inspiration so that I would actually be able to write a sequel to the fantasy text i had been working on during the year before. After all, the story so far had so much of northern Sweden in it. As it turned out I did not have to worry about lack of inspiration.
It just took a few hours before I was hooked.
I do not know whether it was the first full moon I saw reflected on the sea, or the muffled sound of the waves against the cliffs. The wind and the saltiness to my lips. Morning mist over Signal Hill.
Or the green and purple stones down on Conception beach.
Maybe it was the feeling of a response in the very ground beneath my feet.
As if I somehow belonged.
Then it was the people. Nice as they were they seemed to think that writing was a great idea.
"You write!? Thats exciting. And fun. What do you write about? Is it one of those Swedish crime-novels? You´ll send me a book when it is finished?!"
"Uh .. yeah ... I don´t know when or even if ..."
"Well of course you´ll get it finished. And if it´s not to much to ask, you´ll send me one?"
"But if it is in Swedish, then? You won´t understand a word!"
"Oh! never mind. Have to learn then! Haha!"
Snowy days, just a little bit more windy than what i´m used to. And when
the house was shaking, a windy story came to life.
Sister houses downtown St.John´s. Thrills my imagination. Is it
true there is a tunnel beneath them?
The sudden mist over rocky cliffs
And the sun breaking through.
Morningwalk at Signal Hill. Just inspiring.
Min text är inte klar ännu. Men ett förlag har visat intresse för den första delen i sagan. Medan jag redigerar drömmer jag mig tillbaka till St. John´s och Rocket. Där av någon anledning inspirationen alltid flödade till en mugg kaffe medan alla sorters väder skiftade utanför fönstret.
"My novel is not ready yet. But a publisher has shown interest in the first part of the tale. While editing I dream myself back to St. John's and Rocket. Where for any reason, the inspiration always flowed while having a mug of coffee and all kinds of weather shifted outside the window."
This is Hey Rosetta! Love this!
Den bästa av dagar önskas till er alla! Wish you all the best of days!
/T
Sun and snow, lovely wherever you may find it...
This was the calm after the first snowday last fall.
So, on this beautiful summersday i said Goodbye to "The Rock" and St Johns.
I´ve had a wonderful time here. Met some nice and equally wonderful people, had many laughs and many long walks. Seen the most amazing nature.
And of course i fell in love.
In this corner of the earth i mean.
Withs all it´s colours (and that somewhat rough but heartwarming charm.)
I knew i would.
Thank you!
/T
P.s More stories and pictures from Newfoundland will come now and then as i look through pictures taken, so keep a lookout if you liked my post these ten months.
Nu är det bara en månad kvar av vår vistelse här i StJohns.
Jag suger på min utsiktskaramell. Så ofta jag kan.
Det är såå vackert här och ljuset över himlen hade säkert fått skagenmålarna att omgående sätta upp sina stafflin om de tagit sig hit idag.
I morse tassade jag först ovanför och sedan mitt i den slöja av dimma som låg som ett molntäcke över havet och inloppet till hamnen. Båtarna signalerade. Fyren mitt emot tutade med jämna mellanrum sin dimsignal.
Om jag gillar det.
Är zebror randiga?
Covered in mist is Fort Amherst with it´s lighthouse
På kullen längts bort stod Lovisa och jag för någon vecka sedan.
och så, jag glömde ju, att önska er en trevlig helg.
I promised a girl to write something in english, so here goes;
Lots of love was in the air when GreatBigSea entered the stage at Mile One in StJohns.
And i was so happy to be there.
You can tell there is a lot of warmth between the audience and the band.
"20 years in the making", as Alan Doyle said, as the "folkrock" band now was ending their 20-year as a band anniversary tour.
Den här sortens musik är så kul! Jag menar, dragspel, fiol, mandolin och bodhrantrumma och så rock på det, och stämsång...och en publik som lyckligt lägger armarna om varandra och höjer sina ölglas i luften. Eller dansar runt mellan stolsraderna.
The guys are having fun up there
Newfoudland-people, i just love you!
I probably was the only Swedish person there at MileOne last night, but that didn´t bother me.
You all just seemed like one really big family, in whose kitchen this great big party was going on,
Idag skiner solen här i StJohns, och för stunden är det nästan vindstilla så vi beslutade oss för att trotsa förkylningen och ge oss ut på en vårlig upptäcksfärd.
Det var örnarna vi ville se, förutom våren i sig, och vid klipporna ovanför Quidi Vidi lake cirklade flera stora fåglar omkring.
Överallt porlade vårbäckar, (Nisse ville helst promenera i bäckarna) och Abbe, Nisse och jag klättrade upp på en kulle för att titta på utsikten.
(Nu blir det tyvärr innedag för mig resten av dagen, för med feber blir man snabbt trött.
Med lite tur är febern borta till i morgon, och har vi vädergudarna med oss hoppas jag på en längre utflykt och ännu fler bilder.)
Ha en underbar helg! /T
Det var som om det inte fanns några färger längre...
Jag såg inte ens solen.
Fast sedan kom jag att tänka på de där små sakerna som lyser
upp mitt liv. Sådant som vi kanske tar för givet. En kram,
ett skratt, en blick i samförstånd...
Jag tänkte på mina barn och på hur glad jag är att just vi fått
varandra.
.jpg)
