Genom fönstret i vardagsrummet ser jag baksidan av Pellgården som är en gammal Norrbottensgård, knappast förändrad alls sedan den rustades sist och fick sin korkmatta i köket, någon gång på trettiotalet. Här finns varken rinnande vatten eller inomhustoalett.
Det mesta av min barndom tillbringade jag där och gården har ett starkt symboliskt värde för mig.
För "Isi Pell" blev jag den jag är. Det mesta som har att göra med att växa upp, både positivt och negativt förknippar jag med gården på den steniga backen.
Pellgården ligger öde idag, men är påtagligt levande i sitt förfall.
Kanske står den där och minns.
 |
| Luck-sängen i köket |
 |
| Kammar dörren |
 |
Tapeterna faller i bitar inne i salen.
Ovanpå den blå garderoben kunde man ha sitt utkikstorn.
|
 |
Taket i salen är vackert välvt.
Här regnar det inte in ännu som det tyvärr gör i köksdelen |
 |
| Tapetlager nummer två har vackra blommor i kornblått och orange. |
 |
| Solbelyst stöppelmålning i hallen |
 |
Bjälkarna i köket. Fläckade av regnvatten.
Bakom ser man en bit av spismuren. |
 |
| Här kokade min pappa kräftor |
 |
Den ljusgröna kakelugnen är sprucken. Väggarna är stöppelmålade i vackra färger.
En jugendmönstrad rostapet faller i bitar mot golvet. |
 |
| Farmors gamla skor |
 |
| Nöjet för regniga sommardagar, eller i väntan på tomten kanske... |
 |
| Detalj ur "mörka rummet" bakom köksspisen. |
 |
| Vindstrappan |
 |
| Hemvävt i vävkammarfönstret |
 |
| På spaning i det förgångna |
