Another misty morning in St.John´s

Cape Spear, seen from Signal Hill

Nu är det bara en månad kvar av vår  vistelse här i StJohns.

Jag suger på min utsiktskaramell. Så ofta jag kan.

Det är såå vackert här och ljuset över himlen hade säkert fått skagenmålarna att omgående sätta upp sina stafflin om de tagit sig hit idag. 

I morse tassade jag först ovanför och sedan mitt i den slöja av dimma som låg som ett molntäcke över havet och inloppet till hamnen. Båtarna signalerade. Fyren mitt emot tutade med jämna mellanrum sin dimsignal.

Om jag gillar det.

Är zebror randiga?

Covered in mist is Fort Amherst with it´s lighthouse

På kullen längts bort stod Lovisa och jag för någon vecka sedan.

och så, jag glömde ju, att önska er en trevlig helg.

Have a nice weekend wherever you are.
/T

Newfoundland Winter

Tänkte jag skulle visa er lite vinterbilder från detta vackra hörn av världen.

Igår den första december var Albin ute på hike tillsammans med en kompis. De gick en sträcka på tre timmar för att komma fram till målet, en naturlig valvbåge. 

"Albin and his friend walked some three hours to get to Berry Head Arch trough this lovely landscape. You must be used to be in the outdoors if you decide to go on hikes during wintertime, weather in NL might shift quickly"

Bild tagen under vandringen.

Det var en vandring i strålande sol och med några minusgrader. Hiken efter Spurwink Island path var inte helt lätt och inget man bör ge sig ut på ifall man inte vet vad man håller på med. Går man hela stäckan är det 17,1 km. Eastcoast trail

Framme! 

BerryHead Arch

Idag åkte vi på söndagstur. Jag är utsiktsberoende, och här finns det utsikt så det räcker. 

Titta här får ni se;

" These pics are taken from car window while driving on a sunday trip.(It was not me driving!)"

På de små sjöarna har isen frusit till.
Jag får lust att åka skridskor.

Det här är i Brigus

Brigus är en mysig liten stad, som måste vara ett perfekt
utflyktsmål om sommaren.Utanför ett vackert slitet hus stod
en bänk som minner om barndomens somrar.

The Sposa. Conception Harbour

Ha det så gott alla :)

Eastcoast trail Father Troy’s Path Torbay-Flatrock

Vi följde med på en tur i det fina höstvädret. Vår grupp valde tillsammans att gå den lite längre vägen som erbjöd mer utsikt och lite mer branta partier. Det tog ungefär fyra timmar att ta sig mellan Torbay och Flatrock längs klippkanten och via en skogsstig. Då stannade vi för fikapaus på den högsta utsiktspunkten, och blev kvar en god stund nere i Flatrock där alla njöt av solen och vågorna som stänkte kaskader många meter upp i luften.

På väg från Torbay passerar vi en skyddad liten hamn

Klippkanten stupar brant och raggig, och den här delen av
leden håller sig alldeles intill.

Här växer gott om små vilda nypon

Några deltagare på väg mot en brant stigning.

Fika med utsikt. Vi ligger på solsidan och tar igen oss
medan vågorna slår tungt mot klippkanten alldeles intill.

Vitnat virke biter sig fast vid branten

På väg ned mot Flatrock. Vi ska gå ut på klippan.

Turkosa vågor med en regnbåge på toppen.
(synd nog syns det inte på bilden.)

 Rullar in med ett splash!

Albin känner livet i sig

Hoppsan det blev en visst blöt kameralins där. Det stänkte
på mig också och jag stod en bra bit bort.

Framme i Flatrock 

A cup of coffee at TheRooms

Man ser hur avslappnad jag ser ut i reflektionen på fönstret. Sitter där i godan ro och myser i solen med kaffekoppen och utsikten. Sämre kan man ju ha det.

On a thursday morning there were only a few visitors at TheRooms.
Me and Albin had a really nice cup of coffee.

Då visste jag inte förstås att jag en timme senare skulle missa bussen, och hinna oroa mig för hur sjutton vi skulle ta oss tillbaka till Mount Pearl i tid för att hämta lilleman från skolan. 

Inte heller anade jag att en annan buss skulle dyka upp så där mitt i alltihop.

Det gjorde den(trots att den inte fanns på min tabell) och stannade gjorde den också när undertecknad rusade över övergångsstället och viftade och stod i.

"What kind of Crazy people are you, running about in the middle of the street? undrade den fryntlige busschauffören. "Were Swedes", sade jag, som om det var någon ursäkt.

Det var det tydligen för vi fick åka gratis.

Picture taken from observation deck 

Nu har vi lärt oss att busslistor på nätet inte alltid är uppdaterade, och återigen fått bekräftat hur gästvänliga och supertrevliga människor det finns här.
Det blir en kopp kaffe med utsikt nästa vecka igen.

Ha det gott/T

Stenigt på Topsailbeach

Utsikten från den här delen av stranden erbjuder en skön vy. Dels av den bebodda Bell Island, och den obebodda Groise Island som Abbe står och spanar på här.

Nisse plockade stenar så att hans jacka vägde minst tio kilo mer när vi åkte hem och det är inte så konstigt, för stenarna här är både gröna och lila och det är något vi inte är så bortskämda med hemma i Sverige. Vi hittade ett par krabbor, en snäcka och några små sjöborrar också. Intressant förstås för en inlandskille som Nisse.

Några av Nisses fynd fick pynta köksbordet

Lite mer Newfoundland - Utsikt!

Jag bara måste visa lite fler bilder från vackra trakterna kring StJohns. Nisse och jag hade sådan tur med vädret på vår semester, bara regn och dimma ett par dagar av alla tolv.
Jag var så fascinerad av ljuset därborta att jag kände mig som den värsta skagenmålare. Tyvärr har jag inte någon vidare kamera för att återge detta. Hoppas ändå att ni kan se lite av ljusmagin dessa härliga junidagar.

Uppe vid CapeSpear

Mittemot skymtar StJohns och där anar man Signal Hills
tornlika silhuett.

Det är en vid ljusblå himmel som möter ens blick en sådan här solig och molnfri dag. En dag när dimman håller sig på avstånd och man ser hur långt som helst. Vinden är fylld av svalka från det kalla blå havet och man får lust att dra ned luften i strupen och dricka den.

Signal Hill  

http://en.wikipedia.org/wiki/Signal_Hill,_St._John's   Signal hills höga kulle är belägen så att man har överblick över staden och dess hamn. Här utkämpades det slag som år 1762 tvingade fransmännen att ge upp StJohns till britterna. Tornbyggnaden stod klar år 1900.

Från Signal Hill har man en otrolig utsikt över staden.

På väg upp till utsiktplatsen passerade vi Quidividi. http://en.wikipedia.org/wiki/Quidi_Vidi

Här finns charmigt sliten bebyggelse och en vandringsled med blåhåriga amerikanska damer på, alla utan gångstavar men väl med glitterkeps. 

Om man tar en biltur längs kusten stöter man så här års ofta på isberg som skymtar fram mellan kullarna. Det här låg och flöt någonstans i närheten av Ferryland.

Jo, det var en varm och skön dag, med solglitter i vattnet. Fast man
blir liksom av med det värsta badsuget när man ser isbergen därute.

och det är så blått

Här är isen på väg in mot den lilla staden

Bästa hälsningar till er alla. Återkommer med lite mer utsikt senare. Men först en middag här hemma i byn och sedan lite sortering av midsommarens tvätt, och foton.