Rostigt (Rusty things)

Pappas gamla vattenhjul strävar upp mot himlen.

Han var en sådan man som kunde bygga nästan vad som helst av sådant som varit något annat förut.

Skrot kunde bli något högst användbart, och under hans ofta både sotsvarta och valkiga händer skapades både konst och sådant han eller någon annan behövde.

En vedkap, en skoterkälke, ljusstakar i smide, ett snirkligt gravkors. Ett rostfritt trädgårdsbord... Så blankt att man behövde solbrillor till tvåfikat.

Rost och patina tyckte han var vackert, långt innan det någonsin blev modernt och han påminde mig ofta om att öppna upp ögonen och verkligen se.

Han om någon kunde också se den skönhet som ofta döljer sig i det fula.

 "Dad's old waterwheel strive towards the sky.
He was such a man who could build almost anything out of old used things.
Scrap could be something very useful, and with his scarred and often sooty hands he created both art and useful thíngs.

A logsplitter, a snowmobile sled, candle holders in wrought iron, a squiggly memorial cross for someone´s grave.

A stainless steel garden table ... So shiny that you needed sunglasses with your two o´clock coffee.
Rust and Patina he found beautiful, long before it ever became fashionable, and he often reminded me to open up the eyes and really see.
He, if anyone could also see the Beauty hiding within in the ugly."

 

Ha det gott allihop!
All the best! /T

Fina pappa

Det här är en av mina favoritbilder på min far Leif.

Han skulle ha fyllt 75 år idag. 

En naturmänniska, både blyg och brutalt ärlig.

Jag saknar hans raka kommentarer och hans stora känsliga hjärta, 

och jag skrattar nästan varje dag åt något kul som han brukade säga.

"This is one of my favorite pictures of my father Leif.
He would have turned 75 today.
A nature lover, both shy and brutally honest.
I miss straight comments and his big sensitive heart,
and I laugh almost every day over something fun as he used to say."

Här på gården känns pappa nära ändå.

Bjuder pappsen på en sång;

Ha det gott och ta hand om varandra!

Kram/T

En fågel i handen - A bird in my hand

Jag antar att ordspråket "En fågel i handen är bättre än tio i skogen." 

egentligen syftar på något helt annat än fåglar.

Fast när jag tittade igenom datorn efter husbilder hittade jag en massa bilder där jag håller i just fåglar som råkat flyga in i vårt hus eller i växthuset och där trasslat in sig så de behövt hjälp att komma ut.

"I guess the saying "A bird in the hand is worth ten in the bush."

actually referring to something completely different from birds.

But when I looked through the computer after home-images I found a lot of pictures where I have a bird in my hand. Birds accidentally flyw into our house or in the greenhouse, where entangled so they needed help to get out."

Det är inte var dag man håller i en svala.

Den här lilla trasten skrev jag om tidigare på bloggen.

Den unga skatan hade kört fast i växthuset och kilat in sig bakom
ett extraglas. Värst för  fågeln var nog ändå att våra två katter
spände ögonen i honom.

"The young magpie had stalled in the greenhouse and wedged in 

behind an extra glass. The worst thing for the bird was probably 

that our two cats fixed his eyes on him."

Kycklingar har det kläckts många av i ladugården. Det här är
en dvärgkochin.

        Pappa tyckte nog ändå att tio fåglar i skogen var bättre än en i handen, 

        trots att han på denna bild tagit hem ett par söndagsmiddagar.

      "Dad thought for sure to ten birds in the forest was better than one in the 

        hand, despite that he in this pic has brought home a couple of sunday

        dinners"

               

Nej, nu ska jag ut till byn!
Kanske kan jag fånga en fin fågel med kameran idag.
"Off to the willage now! 
Hope to catch a bird through the cameralens."

All the best!

Ha det så gott allihop!
/T

En trappers ger sig iväg.

Du sade alltid att det var trappers du var, och smed. Det var du förstås.
Men du var så mycket annat.
En fantastisk konstnärssjäl som bara du fick tag i en penna eller pensel snabbt kunde skapa magiska landskap.
En skoterförare i rutig flanellskjorta, och barhänt fast det var minus tjugosex.
En kille med inbyggd karta och kompass.
En annorlunda och oförutsägbar barnvakt, som hittade på lekar ingen kunnat ana fanns.
Ett naturbarn.
En man född i fel tid.
En berättare, som alltid hade en skröna på lager. Eller en spökhistoria så skrämmande att middagsgästerna måste ligga över, vem vågade ge sig iväg hem efter en sådan?
En känslig kille som ofta tog åt sig personligt av världens galenskap, och måste ta en sup eller två för att få rätsida på den igen.
En älskande människa.
En jägare som kunde känna djurens tankar, och därför ibland avstod skottet, för en blick ur viltets djupa ögon.
En vinterfiskare som tillsammans med sin dotter vittjade krok på isen om mornarna. Många stora krokodilgäddor blev det, och sedan blev det kaffe i köket till spraket av elden på härden isi Pell.

Saknar dig pappa.

En piprökande yngling på vår-isen

Ständigt ute i naturen var du, instinktiv och lyhörd för dess växlingar.
Jakt och fiske var ditt liv,  redan från unga år.

                                                                        

Alltid med din pipa någonstans i närheten, och
en berättelse på lur. Som förtäljdes med känsla och
i den takt som krävdes, medan du sög lite på pipan
och hittade orden.

Med glimten i ögat, och en underfundig humor.

                                                 

En omtänksam morfar

Min pappa Leif.
Som har packat sin ryggsäck och gett sig iväg
till de eviga jaktmarkerna.

Färggrant och farsdag

Här ser man lite av grillplatsen vid lilla växthuset.

Så blev det farsdag och fortfarande ingen snö i sikte. Vanligt så här års är annars ett riktigt snöoväder just på denna dag då min far också fyller år. De här bilderna tog jag från vardagsrumsfönstret för några dagar sedan men himlen var nästan lika gul,orange och lila idag.



Vilka skymmningar vi har i november...

Pell-Leif sjuttiotre idag. Bilden har några år på nacken.