 |
| Välkommen tillbaka! |
När jag var liten brukade farmor åka ut till byn för att väva. Vävandet togs på största allvar, och störd ville hon inte bli. Men smög man sig trots allt in till henne i kammaren möttes man av det tunga dunkandet och hennes silhuett mot solljuset som silade in genom trådgardinen,
Genom ljuset singlade dammkorn som stjärnor.
Kom här! Se! Ta stadigt tag och...Så visade hon hur det skulle gå till.
 |
| Det var länge sedan nu som dunket av vävstolen hördes genom vävkammardörren. |
 |
| Den 31 maj 1816 |
 |
| Härinne trodde jag en gång att det bodde en hustomte |
I spiskammaren var det alltid lite skumt, med fönstret på skuggsidan. Här hängde några spännande tavlor.
Min favorit var den av en staty med en man som bar en kvinna i sina armar. Ofta smög jag som liten in för att titta på den. Vad hade egentligen hänt undrade jag. Kanske hade hon nästan drunknat...Man såg på handen i alla fall att hon inte var död. För den stack hon ju in i hans...
Skulpturen heter räddad.
 |
| Lite naket sådär, för här bodde en gång en ungkarl. |
 |
| En gammal vind... |
 |
| På vinden hänger tennisracketen...Lite sliten kanske. |
 |
Adam följer gärna med på upptäcksfärd, särskilt om den tar honom till ett
ställe där man kan hitta en mus eller två. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar