Två jular sedan huset brann

Julen 2012 såg det ut så här. 

Jo, nu har det gått två år sedan den där dagen 2012 när jag satt på café med en vän och pratade om bränder. Det var i St.John´s på Newfoundland, och där hade en hel länga med nybyggda hus brunnit ner under en av höststormarna. Vi pratade om advent och ljus och vad man skulle ta med sig om det började brinna hemma hos en själv. Barnen, sade vi, och kanske fotona om man hann.
Fast ingen av oss trodde väl att det skulle hända oss. Åtminstone inte just då.
Fast det var precis det det gjorde. När jag kom hem till huset vi hyrt fick jag veta att det brann hemma i vårt eget hus i Sverige. Det som var gammalt och som vi hade renoverat på i många år.
Det började äntligen bli klart. Fast det enda jag tänkte på i stunden sedan jag tagit händerna från öronen var, Var är min dotter?
Hon är väl inte där. Och det var hon inte, turligt nog.
Den julen blev konstig. Men fin i alla fall. Lovisa kom över till oss i Kanada och firade jul som det var tänkt, Vi beslöt oss för att inte grubbla på vad vi hade förlorat, för vi hade varandra i alla fall och resten skulle nog ordna sig,
Julen därpå som var i fjol spenderades i ersättningslägenhet.
Det gick också bra.Visst lite trångt var det allt. Men jag har aldrig tagit för givet att jag ska bo i slott.
Har man tag över huvudet får man allt vara glad. Det finns så många som inte har det.
Så här skrev jag julen 2012

Nu bor vi här igen. I ett hus på samma plats som det som brann ner.
Det är trivsamt och ganska stort, med mina mått.
Snart är det jul igen.
Jag saknar lukterna i det gamla huset. Den flagnande ockragula färgen på dörrposterna i köket. Ibland tror jag till och med att jag saknar damen i hatt som jag brukade inbilla mig passerade i framför järnspisen i köket medan jag satt i vardagsrummet och såg teve.
Eller inbilla förresten. Det där får ni tolka som ni vill.
Annars saknar jag bara fotona.
Allt det andra lärde man sig rätt fort att leva utan.
Så, ett tips i all välmening.
Scanna in era gamla bilder idag. Även de som ni inte tyckte var så bra, för de bär på minnen i alla fall trots att de inte är så perfekta.
och för allt i världen spara kopiorna någon annan stans.

Hos oss var brandorsaken okänd. Hos någon annan kommer den att vara till följd av bortglömda ljus så här till jul. Sätt upp en lapp någonstans, på spegeln i badrummet, eller på ytterdörren kanske.
"Du glömde väl inte ljusen!"
Det kan verka fånigt att tjata på sig själv. Men det vet ju alla, att minnet är aldrig perfekt.

Så här skriver Lovisa om ett förlorat hem:
Länk till Hemma hos Lovis; Ett förlorat hem.

Ha en fortsatt bra fortsättning på juletiden.

Hälsar T