Writing Swedish fantasy in Newfoundland. Skriva på Rocket

Rocket, food and Bakery. A really nice place where i found some nice lines
 and some nice people.

Först undrade jag hur det skulle gå. Skulle jag kunna slappna av och känna inspirationen flöda på andra sidan atlanten? Så pass att jag faktiskt skulle klara av att skriva en fortsättning på den norrbottniskt förankrade fantasytext jag arbetat på under året innan.

Jag hade inte behövt oroa mig för inspirationsbrist. 

Det tog inte många timmar innan jag var fast.

Jag vet inte om det var den första fullmånen jag såg spegla sig i havet, eller bränningarnas dova ljud mot klipporna.Vinden och sältan mot läpparna. Morgondimman över Signal Hill.

Eller de gröna och lila stenarna nere på Conception beach.

Kanske var det känslan av ett gensvar i själva marken under mina fötter. 

Som om jag hörde hemma.

Inte blev det sämre av att människor man träffade verkade tycka att det var helt okej att man skrev.

Så här kunde det låta;

"Vad kul! och spännande, vad skriver du om? Är den en sån där svensk deckare? Du skickar väl en bok när den blir klar?!"

"Eh..jo...fast jag vet ju inte när eller ens om..."

"Jo självklart blir den klar och då får du signera och skicka en..".

"Men om den är på svenska då? Då fattar du ju inget..."

"Äh! gör inget! Då lär jag mig väl! Haha!"

Old gatelamp in St.Johns

"At first I wondered if it would work out. Could i write in St.John´s?
Would I be able to relax and feel the inspiration so that I would actually be able to write a sequel to the fantasy text i had been working on during the year before. 
After all, the story so far had so much of northern Sweden in it.

As it turned out I did not have to worry about lack of inspiration.

It just took a few hours before I was hooked.

I do not know whether it was the first full moon I saw reflected on the sea, or the muffled sound of the waves against the cliffs. The wind and the saltiness to my lips. Morning mist over Signal Hill.

Or the green and purple stones down on Conception beach.

Maybe it was the feeling of a response in the very ground beneath my feet.

As if I somehow belonged.

Then it was the people.
Nice as they were they seemed to think that writing was a great idea.

"You write!? Thats exciting. And fun. What do you write about? Is it one of those Swedish crime-novels?  You´ll send me a book when it is finished?!"

"Uh .. yeah ... I don´t know when  or even if ..."

"Well of course you´ll get it finished. And if it´s not to much to ask, you´ll send me one?"

"But if it is in Swedish, then? You won´t understand a word!"

"Oh! never mind. Have to learn then! Haha!"

Snowy days, just a little bit more windy than what i´m used to. And when
the house was shaking, a windy story came to life.

Sister houses downtown St.John´s. Thrills my imagination. Is it
true there is a tunnel beneath them?

The sudden mist over  rocky cliffs

And the sun breaking through.

Morningwalk at Signal Hill. Just inspiring. 

Min text är inte klar ännu. Men ett förlag har visat intresse för den första delen i sagan. Medan jag redigerar drömmer jag mig tillbaka till St. John´s och Rocket. Där av någon anledning inspirationen alltid flödade till en mugg kaffe medan alla sorters väder skiftade utanför fönstret.

"My novel is not ready yet. But a publisher has shown interest in the first part of the tale. While  editing I dream myself back to St. John's and Rocket. Where for any reason, the inspiration always flowed while having  a mug of coffee and all kinds of weather shifted outside the window."

This is Hey Rosetta!  Love this!

Den bästa av dagar önskas till er alla!
Wish you all the best of days!
/T

Sun and snow, lovely wherever you may find it...
This was the calm after the first snowday last fall.