Vardagsmagi, Everyday Magic

På sista tiden har livet bjudit på flera roliga sammanträffanden.
Sådana brukar jag klassa in under termen vardagsmagi.

Som när man under en promenad kommer att tänka på någon man varken träffat, eller haft i tankarna på länge och så dyker personen ifråga upp liksom från ingenstans bakom nästa hörn.

När man tänker på någon och tar upp luren för att slå en signal, och så ringer det precis...
och vem finns där i andra änden av linjen...?
Just det! Precis den du tänkt ringa till.

"Lately, life has offered several fun coincidences.
Such things, I usually classify under the term Everyday Magic.
Like when you go for a walk and you suddenly come to think of someone you neither seen, or thought of,
for a long time and so it happens. That very person appears like out of nowhere around the next corner.
When you think of someone and you pick up your phone to give that person a call, and the phone rings ...
And who is there at the other end of the line ...?
That's it! Just the one you thought of calling."

Eller som när jag tyckte att jag hade lite stagnation i skrivandet härförleden och tänkte att om jag springer in på biblioteket och plockar på mig några böcker som ser spännande ut, sådär på måfå, så kanske det händer något.
Eftersom jag skriver på en ungdomsbok fick jag tag i tre sådana, alla från olika delar av det lokala bibliotekets ganska stora fantasy avdelning.
Men jag hade bråttom och valde inte särskilt noga.
Väl hemma upptäckte jag att två av dem hade liknande teman. Fast den ena var skriven av en svensk författarinna, och den andra av en amerikansk hade båda med uppsättandet av Shakespeares Macbeth som en del i handlingen. Ett roligt sammanträffande tyckte jag, och blev genast lite mer intresserad.
Sammanträffanden är alltid inspirerande.
Den tredje boken hade en "antagonistkaraktär" som visade sig likna en av mina karaktärer från kommande boken rätt mycket.
En otrevlig dam. Hon var inte bara lika häxlik, hon hade också just det förnamn jag först gav min karaktär. (Skrev 150 sidor innan jag bytte, då själva namnet gav mig rysningar...)

Idag hände det igen.
Nissen och jag var på Lions loppmarknad. Jag hittade en bok från 1897 med titeln;

Oumbärlig Rådgifvare för hvarje hem.
Af  Fru Laura G. FR.

Saken är den att jag i flera dagar funderat på hur jag ska bli av med myrorna som invaderar både gård
fårhage, och växthus. Ja helst vill jag inte döda dem, inte heller vill jag tillsätta något medel som är giftigt för miljön eller skadligt för fåren som har flera myrstackar inuti hagen.
Vad gör man?
JO man går på loppis och köper en hög med böcker.
Utan att ha så mycket som en tanke på myrorna.
Kommer hem och hittar en uråldrig blå tråd sticka ut ur en av böckerna
och vad står det på det märkta uppslaget?
JO, Medel mot myror. "Dessa insekter blifva i högsta grad besvärliga då de inkomma i boningshusen..."
Och vad använde man då för att bli av med myror anno 1897. Jo asklut blandat med socker, eller chlorkalk blandat med peruguano och peppar...
Inte vet jag...
Kul var det i alla fall.
Jag har hittills med hjälp av Fru Laura G också lärt mig att fläckar på vitt tyg tages bort med inkråmet från vetebröd, hittat receptet på stuvad braxen, och insett att skendöd verkade vara vanligt på den tiden...

Ni kanske inte tycker att det verkar särskilt magiskt det här...
Nä, kanske inte. Fast lite roligare blir det allt om man ser det på det sättet.
Så då gör jag det.

Nu ska här drickas kaffe. Utomhus.
För faktiskt, så är sommaren här igen.
Och utanför bygdegården här intill spelar en man dragspel och sjunger
"Får jag bli din tangokavaljer?"

Ha det gott därute!
/T

Snacka om oumbärligt!