Det är kul att stanna till i Bowring Park för att se hur våren framskrider.
Jag undrar om det är mamma eller pappa svan som ruvar på äggen. För det är ju så att hos knölsvanen ruvar båda föräldrarna.
Svanen puttar ömt på redet och lägger till ett par kvistar som hamnat för långt bort.
En skön Valborgsmäss och första Maj önskar jag er!
(Det firar vi inte här...Möjligen med en liten korvgrill i öppenspisen.)
I promised a girl to write something in english, so here goes;
Lots of love was in the air when GreatBigSea entered the stage at Mile One in StJohns.
And i was so happy to be there.
You can tell there is a lot of warmth between the audience and the band.
"20 years in the making", as Alan Doyle said, as the "folkrock" band now was ending their 20-year as a band anniversary tour.
Den här sortens musik är så kul! Jag menar, dragspel, fiol, mandolin och bodhrantrumma och så rock på det, och stämsång...och en publik som lyckligt lägger armarna om varandra och höjer sina ölglas i luften. Eller dansar runt mellan stolsraderna.
The guys are having fun up there
Newfoudland-people, i just love you!
I probably was the only Swedish person there at MileOne last night, but that didn´t bother me.
You all just seemed like one really big family, in whose kitchen this great big party was going on,
Nisse och jag promenerade till SugarMamas för ett mysfika. På vägen dit gick vi genom parken för att slippa lite av helgtrafiken och för att få se lite vårtecken.
Ankorna i den lilla bäcken är alltid lika söta, och svartkråkorna kraxar och står i när man kommer för nära boplatsen, trots att den ligger i ett område som genomkorsas av vältrafikerade gångstigar.
Vi hittade några fina snödroppar och Herr anka tog sig nonchalant ett bad just när vi hälsade på.
There´s a lot of nice things to see if you just look...
On our walk to the bakery we had a chat with Mr Duck.
Så skönt att sitta i solen och lyssna på vågskvalp och fågelsång. Måsarna cirklar runt boplatserna ute vid klippan. Uppe på berget intill pratar ett par korpar.
Bakom mig porlar en bäck.
Det luktar gott också, när stenhällar, jord och ljung värms upp.
Sött och salt.
Vår.
Båtarna kommer fram igen.
och herr och fru anka låter solen värma fjäderdräkten på promenadbryggan
vidQuidi Vidi lake.
Har varit på hemmaplan ett tag. Har inte haft tid att blogga så värst mycket heller. Det var ju lite som skulle fixas, och några koppar kaffe som skulle drickas med släkt och vänner, och så skulle jag ju fylla år, och nu börjar jag bli rätt så gammal faktiskt. Fast på insidan vet man ju inte. Där varierar det minsann...
En tomtenisse överlevde branden med blotta förskäckelsen...
Färgen är borta, och han har fallit från vinden och ner på det
som var spisen i köket. Men där står han och ser rätt så kavat ut.
Å, den kära gamla solhatten
hade gömt sig på en krok i bodan.
Den enda av sentimentalsparade gamla paltor
som inte gick upp i rök.
Hann med några promenader också.
Barndomsstaden är sig lik. Rätt fin en solig aprildag.
Där står postmoppen.
Nu är jag tillbaka i Kanada igen, och bloggar från StJohns Newfoundland där våren smyger sig på.
Morgonsol över lånade bordet och pappas gamla kökssoffa,som jag ofta sov i som liten.
Nu väntar kaffekoppen, och så läxorna.
Så vuxen jag är måste jag plugga,
men först lite musik.
Så då är man i hemstaden igen. Kvällssolen lyser låg och gul över hustaken när Nissen och jag möter Mimmi vid järnvägstationen.
Vi går förbi fina panelenhuset i vilket en hel hoper med folk just sitter på restaurang Panelen och smörjer kråset med pomfritt och grillbit med persiljesmör. Eller pepparstek.
Nisse är glad för att vara med storasyster är fortfarande det bästa han vet.
Vi har möblerat vår lilla lägenhet med lånade möbler. Rosa plyschsoffa och furubord, kuddar från lågprisbutiken och lampa från Ikea. På väggen hänger några hemmaramade bilder från bloggen.
Det börjar se rätt mysigt ut.
"Panelenhuset" från 1900
Medicinhjul från Navajonationen mot
Norrbottniska hyreshus.
Nä, stil det tar vi och struntar i. Det blir bra ändå.
Fortfarande saknar vi en massa praktiska saker, som konservöppnare och diskställ, skohylla och ja...lite av varje. Det är precis som när man skulle flytta hemifrån första gången. Man hade inget och fick låna, ärva och köpa grejer på loppis.
På ett sätt är det skönt att inse att saker bara är saker.
Mindre viktiga än man tror.(I denna perfektionsfixerade värld)
Att man har varandra är viktigast, och hälsan...
Jag är så lyckligt lottad.
Tänker det jämt.
Det finns folk som bor i kloaker och på soptippar.
Mitt hem brann, men jag har min familj och fyra väggar.( Ja, och ett tak också :) )
Det är allt jag behöver.
Önskar er alla en underbar fortsättning på helgen!
Ta hand om er/T
