Nä, vet ni vad. Det nya proppskåpet är inte så värst fint.
Men det är praktiskt förstås med automatsäkringar.
I min värld är det här gamla rostiga mycket vackrare.
Men gissa hur många gånger man stått där i trettiograders kyla,
med stelfrusna fingertoppar och fumlat med propparna...
Det finns något så genuint över det som är gammalt att jag sällan hittar något nytt som jag tycker om lika bra.
Som de här gamla hemvävda gardinerna till exempel. Så vackert de silar ljuset, vinter som sommar.
|
Min farmor gjorde denna. Det är nästan hundra år sedan. |
Nu när det är sommar blir man så sugen på att besöka en eller annan auktion eller loppis.
Jag förknippar det med sommar nämligen.
Sommar och rutan nedvevad ( fånigt när bilen har ac)
och femtiotalsmusik i bilstereon.
Men saken är den att jag inte behöver fler saker. Inte egentligen.
Man kanske kan byta ut något brukar jag tänka.
Något man inte gillar, något av plast kanske...
eller så kan man byta en ny grej mot en med själ...