Äntligen fredag! MAZETTI - reklamfilm

Ja, så är det då äntligen fredag igen och jag har haft så fullt upp att jag inte hunnit med att blogga.

Har sån himla lust att gå på bio, ja bara sjunka ner i biofåtöljen och se något bra...Ja helst ska det ju vara det, eller underhållande åtminstone. Hm...tror till och med att jag är tillräckligt sugen på en biofilm för att drista mig till att pröva något som fått tveksam kritik...Ja, musiken kan ju vara bra...eller fotot, eller intentionerna...

Eller så kan den vara så himla dålig att den blir bra....

och då blir det ju liksom ok i alla fall eller....?

Och ett plus är ju att på bio är det helt legitimt att äta choklad:)

Trevlig helg!/T

Kändisglasögondubbelgångare

Ser man på!
Om man har lite att göra kan man ju alltid kolla vilken kändis man är lik. I mitt fall verkar det vara  glasögonlookalike-generatorn som gått igång.

http://www.myheritage.com/collage

Ett töntigt nyckelproblem

Jo, det ska erkännas. Jag tillhör de tankspriddas skara. Som tankspridd har man ofta en del förvirrade små dilemman att tampas med. Vad sägs om det här?
Du stannar bilen på macken, tankar en skvätt, går in och köper en glass, och en semla åt förkyld unge som du har med dig i bilen. Betalar bensin, semla och glass. Går ut.
Hittar inte bilnyckeln.
Letar i tändningslåset, på sätet, i fickorna, i handväskan, under sätet, utanför bilen.
Du går in på macken igen. Går samma runda som du gick därinne. Nä, ingen nyckel på framför eller i glassfrysen. Inte på kassadisken, eller på golvet.
Personalen är trevlig och hjälpsam, berättar om en annan dam som tappade nyckeln, och letade i en halvtimme innan hon hittade sin.
Går ut igen. Tittar i bilen, under sätet, på bilen, under bilen, på tankmanicken, tömmer handväskan på sitt innehåll (hittar andra, mer eller mindre trevliga fynd), tömmer jackan på sitt innehåll.
Ingen nyckel.
Nu får du hjälp att leta av annan bilist. Två andra berättar att de också tappat nycklar någon gång.
Får låna praktisk mobil med lyse av ytterligare en annan person, som kommer med praktiska let-tips.Ligger upp och ned i bilen och kollar under sätena med lånad mobil medan sjuk unge står och hostar inne på macken med öronlappsmössan på trekvart.

Inne på macken fikar fler öronlappsmössprydda personer sitt niofika.
Du går uppgivet in igen för att leta under piggelinglassarna.
Mössgänget vid varmkorvborden engagerar sig och kommer med tips. Har du händelsevis tittat i fodret på jackan, och hur är det med biltaket? Många blickar söker. Ingen nyckel.
Ringer en vän.
Som kommer och hjälper dig att bogsera rattlåst bil, några meter.
Får skjuts den dryga milen hem för att hämta reservnyckel.
Hittar resevnyckel. Yes!
Åker tillbaka.
Förkyld är kissnödig på vägen, men håller sig till macken. Inne på macken igen är personalen förstående och undrar om det kanske kunde hjälpa med en tröstsemla, vid  nyckelkris.
Nä, de har inte sett någon förvunnen bilnyckel men mannen i kassan berättar att han låste in sin egen i kofferten på bilen en gång. Så även nycklarna till lägenheten, vilken han måste få  upplåst av hyresvärd, för att kunna hämta bilreserv.
Besvärligt...
Hostande krabat, kommer med information.
"Jo, men det var ju den där farbrorn. Han tog upp nyckeln från marken, ju!"
Åker hem, efter två timmar, med tröstsemla.

Väl hemma är dörrnyckeln försvunnen.
Sätter igång att leta.
Lugn...det finns en reserv
i bilen.

Det där var min morgon och nu, ska jag äta min tröstsemla
med kaffe.


Fast, vad trevliga de var ändå, alla som ville hjälpa till,
och som berättade om hur de själva klantat till det,
och allt. Folk är hjälpsamma mellan varven.
Det ska jag komma ihåg:)

Ha en skön fredag/ Therese

Nisse föreslår att vi ska ta tåget till stan i fortsättningen.
Då behöver man ju inga bilnycklar.
Den där lilla detaljen med att vi inte har någon räls
 in till stan är väl ett mindre problem.
Äh, det bygger vi bara, säger han.

Alla hjärtans dag, och så Nat King Cole på det.

Hoppas att ni alla har en bra dag därute. Här är det förkylt och krassligt värre. Men vi hänger på.
Få se nu, idag behövs alltså om man ska tro medierna;

1. Blommor, det har vi här ovanför. Sambon förärade mig dessa häromkvällen, då han som vanligt jobbar borta under veckorna.
2. Choklad....ja det är nödvändigt, det får vi allt fixa.
och en smörsång....
3.Vi tar Nat King Cole, det är smör med klass:)

Ha en fin valentines day allihop:)
Hälsar T

En trädgård ur grädden

När jag tittar ut känner jag mig som en pyssling i ett leksakshus på toppen av en gigantisk gräddtårta.
Just utanför fönstret har vi en vackert spritsad gräddvall, som skymmer sikten en aning.
Under allt detta vita finns något som en gång i tiden var en trädgård.
Fast det var länge sedan. Långt innan den här gräddlika snön kom. Långt innan jag kom hit som vuxen också.
Nu liknar det mest en gårdsplan.
Fast när jag växte upp (i granngården) bodde här en dam med gröna fingrar.

Så här i gräddens tid kan man sitta i sin tårtvärld och drömma sig bort till sommaren, tänka på vad man skulle vilja göra när världen blir grön istället.
Återställa lite av Tyras blomsterprakt. Hitta igen de där gamla växterna som fanns här då och som säkert planterats någon gång på trettiotalet, då gården var levande jordbruk.
Jag minns en del av dem. Små ljusrosa dubbla rosor, brandgula liljor, Mörkblå akleja, stora blå klockor och något gult med tjock vit saft i stjälkarna. Krusbär, vinbär, ormbunkar och liljekonvalj, och två härliga välskötta trädgårdsland. (av dem syns inte ett spår idag)

Sambon gillar gårdsplansträdgårdar med praktiskt grus, och det ska gå att köra traktor överallt. Jag lirkar lite och får till stånd en liten rabatt här och en pallkrage där och hips-vips fick jag ett litet växthus på det enda traktorsäkra stället.
När man tänker på saken är det ju tur i alla fall att han inte som min far alltid har drömt om att få asfaltera.
Så praktiskt, sade han alltid, Pappa. Ingen gräsklippning
och perfekt om man ska spela brännboll.

Nu är det blida ute. Ja bara någon minusgrad och jag funderar på vilka frön Nisse och jag ska sätta i år.
För snart är allt det här vita borta för den här gången.

Ha en alldeles förträfflig lördag/T

En gång, i mellantiden. Fotot är taget från igenväxt trädgårdsland
men buskar och träd finns fortfarande kvar. På gavelsidan hitåt
till vänster om fönstret sitter jag nu och skriver.
Fast inomhus, i tillbyggt vardagsrum.

Dagens utsikt

Rött hår och Tori Amos - I'm on Fire

Vad drömde du om när du var yngre? Vad ville du bli?

Jag ville bli rödhårig och stå barfota på bergstoppar.

Eller skyskrapor, med vinden i ansiktet.

Jag ville resa runt jorden, tillsammans med någon genom vars ögon jag kunde se världen

Någon som kunde se det jag såg.

Jag ville simma, flyga och bara sitta stilla vid havet och lyssna på vågorna.

Stå mitt ute på en vinpinad hed och bara andas, eller på kalfjället.

Jag ville gå på museer, lyssna på opera och fascineras av balett.

Måla stora tavlor och skriva böcker som folk skulle tycka om.

och så ville jag ta hand om de som ingen tog hand om. 

Hjälpa dem att hitta sin egen bästa glädje.

Jag var den där tysta ungen som gick omkring här ute i byn och brann som en liten fyrbåk.

I smyg.

Nu är jag fyrtiotre och undrar emellanåt om jag har tagit den där ungen i mig på allvar tillräckligt ofta. 

Jag lyssnar på henne nu nämligen.
Jag tror inte att det är bra att kväva det där levande barnet vi alla har inom oss.


Jag gör upp eld i kökspannan, och väntar på kaffedoften.
Det är fredagsmorgon i byn.

Tori Amos har rött hår, och hon är "on fire"


Ha en bra fredag under solen/ T

The cold has a voice...

Jag har den här låten i mitt huvud. Har haft den där i flera dagar. Innan dess hade jag inte hört den på många år.
Mindes inte ens att den var så vacker, och innebörden av den ter sig lite annorlunda nu, jämfört med när man var ung.
Hoppas att ni mår bra i denna vackra februaridag/ T

Stay on these roads

The cold has a voice                                       

it talks to me

Stillborn by choice

it airs no need to hold

Old man feels the cold

oh baby don´t

Cause i´ve been told

Stay on these roads

We shall meet, I know

Stay on my love

We shall meet, I know

I know                                                                                                                      

Where joy should reign

These skies restrain

Shadow your love

The voice trails off again

the voice trails off again

Old man feels the cold

Oh baby don´t

´Cause ive been told

Stay on these roads

We shall meet. I know

Stay on... my love

You feel so weak, be strong

Stay on, stay on

We shall meet, I know

I know...my love, i know

Winters gone i´m on my own

Stay on these roads

we shall meet i know

Stay on... my love

We will meet i know

Stay my love, stay on.

We will meet, i know

I know....

                                                                                    

Framför järnspisen

Eftermiddagssol i köksfönstret

Det är praktiskt med Ikeas lilla
"laptopbricka"

De här dagarna har varit kyliga och trots att det nu bara är -25  så känns det skönt framför
järnspisen. (I morse visade termometern i bilen -34.8 vid stora barnens skola.)
Myskissarna Mjussan och Adam kommer in och värmer sig och jag får flytta på mig och hitta en mer ergonomisk och lite kyligare skrivhörna för en stund.

Det är härligt i alla fall med den vackra eftermiddagssolen som strömmar in genom fönstret.
För varje dag lyser den lite längre och nu börjar jag längta efter de där härligt ljusblå vårkvällarna.

 Ha det så skönt allihop:)

Vinterbad?

Det här är vårt badställe sommartid. Nu svallar isen över den lilla forsnacken och bildar ett hål som ser allt annat än gästvänligt ut. Faktum är att den svallar så mycket att jag fick mig ett litet fotbad trots att jag befann mig en bra bit ifrån. Fotbad i minus trettio är väl så där halvmysigt, men skorna har blixtlås fram, så där rann vattnet in. Det var inte ens första gången i vinter jag plurrade förresten. Utan tredje. Erkänner mig skyldig till klantigt promenerande. Förra gången hittade jag ett vattenfyllt dike under snön, mitt i smällkalla vintern. Det är så ovanligt i våra trakter att jag aldrig har varit med om det förr.
Ha det så bra/ T

När man var liten fick man varm nyponsoppa
då man hade varit ute i kylan.

Amaryllis i vintersol

Ute är det minus trettiosex och solen lyser fint på Amaryllisblommorna som inte verkar ha lust att sluta blomma riktigt än. Där bakom står lilla växthuset och ser KALLT ut. Näh, idag tror jag inte det blir någon kaffestund där ute, men snart så...

Minus trettiotre. Nu kommer solen, och badrummet har frusit ihop.

Nu har djuren fått sin frukost och jag ska ta min och njuta av solen en stund. Att bo här innebär ett ständigt skiftande väder med nya färger varje dag.
Fast visst kan man tycka att det är en aning besvärligt när vattnet fryser i badrummet (vilket det gjorde i natt.)

Ifjol frös det ofta ihop då hela vintern var särskilt kall och jag fick tina under diskbänken med kupevärmare och hänga ned en dylik i brunnen för att tina pumpen, vilket fungerade.
Året innan sinade brunnen mitt i smällkalla vintern (givetvis när sambon var på utlandsjobb)och jag måste smälta snö och ringa brandkåren för att få påfyllning för djurhållningen, vilket tyvärr snabbt försvann ned i marken och dra vattenslangar från byalokalen intill, som fick stå och rinna smått ned i vår brunn.(slangarna frös inte då det rann hela tiden)
Tills vårvintern kom och vi kunde borra djupt.
Runt omkring har vi massor av vatten, snön drygt åttio centimeter djup i år och den frusna sjön och ån som porlar stilla i närheten.
Jag tänker på de som bodde här före oss och tycker att mina vattenbekymmer är små trots allt. De kämpade och bar sitt vatten året runt, från å och sjö och från brunnar som ofta sinade i den steniga backen.
Nu ska jag koka kaffe, från kranen i köket som står och rinner, för att inte frysa.
Ha en bra dag/ Therese

Nu är ljuset här

Minus tjugofem och klarblå februarihimmel

Hade en trevlig konversation med denna lilla Hacke

 Det är kallt och underbart idag. Elden sprakar i kökspannan och alla djuren har fått sitt. Nu väntar en kopp starkt eftermiddags kaffe och en stund med Nissens Briotågbana och så pennan och blocket som kanske ger något idag. Några rader det lyser om... helst.

 Just nu är jag bara så glad att pappas lägenhet är tömd och urstädad och att han har det bra på äldreboendet och att just nu när det är så kallt så kommer han inte att gå ut och gå vilse...Skönt!

Nu är det snart vår. För varje dag som går stannar ljuset längre. Och solen lyser mildgul mot den klarblå februarihimlen. I just love it!