Skrotpromenad

Här kommer en flaska guppande i sin plåtburksbåt

Tog en tur i det fina vädret. Sjön har stigit av allt regnande och sådant som gömts mellan vass och sly, flyter nu omkring. Jag vet inte om det är vackert, förmodligen inte men jag kan inte låta bli att fotografera ändå.

Nä, den här rekorderliga dojjan håller nog ett tag till

Nittioåtta

Jag vet inte vem som skrev visdomsordet på framsidan av bokomslaget. Bara att det var länge sedan och att både bok och omslag är slitna och välanvända. Det här är en skolbok. Svensk uppsatsskrivning, övningsbok för lärjungen och den är tryckt 1913. Jenny Nyström gjorde illustrationerna. Minst fem ungar har klottrat i den, Några av dem var min farmors syskon. Hennes bror Ruben fick den år 1914. Han skrev; "Den dag då denna bok blev tjöft då blev jag gla."
Sedan måste han ha blivit rätt uttråkad, för raderna av vad vi brukar kalla "telefonklotter" är många.
Sedan blev han stark som få, skogsmänniska och hästkarl, och drack för mycket gjorde han visst också.
Levde på torr limpa och falukorv. Men jag tror att han bevarade sitt hjärta rent, det säger åtminstone min egen far som tyckte mycket om honom.
Boken blir nittioåtta i år.

Framför allt, bevara ditt hjärta rent, ty därifrån livet.

                                                    
                                                    


Vad ska vi äta?

Vi tar väl ett par menyer till när vi ändå är igång. Idag onsdag får vi surmjölk uppvispad med flingor till frukost.
Torsdagens middag är buljong med äggklyftor och pannkakstårta till efterrätt. Det  låter ju riktigt gott.
Middagstipset daterar tillbaka till 1950.

Jag undrar vad vi ska äta idag. Det undrar jag nästan jämt, då jag är en kass menyplanerare som ofta handlar lite varje dag när jag hämtar ungarna från skolan. Tänker jämt att jag ska vara duktig och storhandla så det räcker ett tag.
Ordna praktiskt och snyggt i inbyggt skafferi som man kan gå in i, där hemsyltade burkar står på rader med hyllbård.
Nu har vi inget platsbyggt skafferi, utan ett som man drar ut, från Ikea.
Så det får jag allt drömma om ett tag till...
När det blir vinter däremot då måste man fylla förråden. Ibland snöar vi in. Ibland är det minus trettiotre.
Tror knappast ungarna nöjer sig med uppvispad surmjölk då nordanvinden vispat snön över sjön och långt upp över vägen och vi måste vänta på plogbilen för att ta oss in till stan. Men höns har vi förstås och får vi ihop till en pannkakstårta så gnäller dom nog inte.

Ha en bra dag/ Therese

Och till lunch blir det lungmos...

Måndags menyn från 1950. Gulligt med surmjölk och pepparkakor med smör till frukost. På tisdagen blir det Lungmos till lunch:)

Höstflod?

Jo, jag vet ju att det är höst. Det går ju liksom inte att missa. Med alla gula löv och så.
Men det låter som att det är vår, för ån svallar brusande över sina bräddar precis som om våren.
Vändträskån passerar här. På andra sidan fältet utanför mitt fönster. Ringlar sig som en orm genom landskapet och tar nya vägar nu när den fyllts mer än på åratal.

Dessutom, pärlhyacinterna har fått för sig att det är vår, de med.
Förvirrande är det. Men vackert.
Ha en skön lördagskväll!



Nä, det brukar inte vara så mycket vatten här.



Fem myror - Framåt och bakåt-tangon

Vilken benföring:)

Tröttnar inte på det här gänget i första taget. Yngsta pojken tittar på serien på dvd och jag fastnar vid teven då jag går förbi.(glömmer lätt att jag tänkte dammsuga osv.) Den äldste såg den på VHS, och jag fastnade då med. Fast mest av allt minns man hur det var då man var liten och klockan räknade ner inför barnprogrammen i tevetvå.

Allt var snyggare förr...

Jo, jag tycker det. Om det mesta. Kläder tillexempel och möbler. För att inte tala om bilarna. Dessutom kan jag bli saligt nördig av äldre "manicker." Radioapparater, kameror, uråldiga elvispar och mystiska lådor med knappar på, som jag inte har en aning om vad de ska användas till.
Nä, jag köper inte hem allt jag ser föstås, det vore ju bara för dumt och otroligt platskrävande. Men jag pillar gärna. På bakellittelefoner med vev och grammofoner med detsamma och på nallebjörnar som brummar om man vänder dem upp och ned.

På bilden står mormor och ler. Där till vänster med den tjusiga hatten. Hon hade många motton; ett av dem var "Köper man billigt, köper man dyrt!" Det sades alltid med en väldig schvung, och jag trodde henne inte förrän jag blev vuxen och insåg att hon förmodligen hade rätt. Det hon handlat, det höll. Än idag anväder jag vissa av hennes kläder som har sådär en sexio år på nacken, och jag ångrar att jag kastade bort den ljublå elvispen av märket Peugeot som var hennes och som lät som en ilsken geting på speed.

Ha en bra måndag:)

Fredag

Fåret Shauna

Godmorgon världen!
Inget regn idag. Dags att städa inför hösten. Ja ni vet, plocka undan avlidna sommarplantor, ställa bort krukor och så, och göra krans av rönnbär. Nu brukar jag ta fram en ljusslinga också.
Jo, det är länge till jul. Men om man sätter den inuti en sådan där stor lykta för blockljus ser det inte så desperat ut. Dessutom blir det mysigt.

På gården har jag en lösspringande kanin som heter Nelly. Nelly jagar bilar. Dessutom är hon lite väl kärvänlig med traktorer. Ingen vet varför. Bara att vi måste åka iväg lite försiktigt när vi ska till stan, så att inte Nelly blir platt. Hoppsan nu flög en pippi in i rutan, bäst jag går ut och kollar hur det gick...
Tur! Det gick bra. Alltid så tråkigt när det inte gör det.
Ha en bra fredag. Ta nåt gott till fikat vet jag.
Det tänker jag göra.

Kackelorumforum

Det kacklas en hel del nuförtiden. Särskilt under köksfönstret. Hönsen har gått fritt ute hela sommaren och nu tycker de liksom att det är de som bestämmer på gården. Väckningen startar strax innan gryningen, "Snart ljust tänker de. Dags för frukost."
Efter att ha skickat ut väckningsskvadronen som kuckelikuar i diverse olika tonarter utanför mitt sovrum marcherar truppen till sin givna plats nedanför köksfönstret.
Det första som möter mig när jag sömnigt kikar ut i morgondiset är förstås chefstuppens förebrående min.
Han ser alltid ut att tycka att jag är försenad. Bakom honom står de andra uppställda i väntan på att jag ska kasta ut en limpskiva. De väntar med spänning. Mackan flyger genom luften. Hönsblickarna följer dess båge men alla står stilla. Ingen får börja äta innan chefen gett signal. Då börjar kacklet.
Storfarsan trampar igång fötterna i en jiggliknande dans och utstöter ett ivrigt pockande. Ledarhönan får först förstås och de andra de kacklar, och kacklar...och kacklar.
Kastar jag ut mer uppstår ett kaos liknande det som brukar inträffa då portarna slår upp för mellandagsrean.
Det är charmigt med höns.





"Tonåringarna på promenad"

 

Jabbe dabbe dussa

Åh...chokladsuget vid förekommet bantningsförsök fick mig att söka gammal god reklam.
Den här var väl fin?
Sugen?

En hall full av skor

Jag tror att jag måste göra någonting åt hallen. Den är trång och ständigt fylld av skor.
Ok, jag gillar egentligen att den är full med skor för det betyder att folk faktiskt vill vara här
och att ungarna har en massa kompisar som hittar ut till oss i obygden.
Dessutom, vi är fem i familjen, varav två i tonåren, så det blir...väldigt många skor bara det.
Hur ordnar man plats åt dojjorna? Funderar på praktiska hängare med små knäppen i för stövlarna.
Någon som vet var man hittar sådana?

Nä här var det inga dojjor...just nu.

Skolplanchen byts ut efter säsong. Brukar sätta upp en med sparvar i snöglopp så här års. Längtar inte nämnvärt efter just snögloppet och tror att bonden får harva på några veckor till där i hallen.
Fast, bara till den tolvte oktober, för då kommer snön. Det gör den nästan alltid.

Kära Mormor

Det var elva år sedan vi sågs sist, Annalisa och jag. Hon var min mentor, någon jag verkligen såg upp till, och min högt älskade mormor. I natt drömde jag plötsligt om henne. Livs levande stod hon där hemma hos mig i köket och hon tyckte att det minsann spelades alldeles för lite bra musik nuförtiden. "Ta Håkan Hagegård tillexempel, sade hon betänksamt. När hörde man honom sist? Jag skulle bra gärna vilja lyssna till någonting vackert med honom igen."
Kära Mormor, såklart du får, tänkte jag när jag vaknade. Genast letade jag upp honom på youtube, och hittade en filmsnutt jag vet att vi sett tillsammans en gång för länge sedan.
Här kommer duetten från trollflöjten till dig.

Charlie Chaplin- Table Ballet

Jag vet inte. Det här är bara så gulligt...

Regn och rusk och lite Jane.

Idag är det verkligen höst. Blåser och regnar gör det. Ska bygga om fårhagarna idag. Sista hagen innan vintervistet hemma på gården. Fåren är blöta och luktar kofta och jag är blöt och tar av mig min. Hinner med en liten läspaus. Kära gamla Jane.

Keane - Somewhere Only We Know, och en fundering om "vuxenhet".

Ok, jag vet, Keane igen...Men dom är ju så bra. Den här låten var den första jag fastnade för.
Den där speciella platsen. Det hemliga förbundet och känslan av att det är vi, och så är det resten av världen.
Men vi behöver inte bry oss om dom nu...För vi är här och just här kan vi vara bara oss själva, eller precis vem vi vill.
Sedan blir man vuxen och någonstans förlorar man den där magiska världen och kanske tappar man också de man än gång kunnat dela den med. Ibland längtar man tillbaka till det där magiska rummet. Kanske när vuxenlivet blir lite "för" vuxet. När man ser måsten och borden över allt och stressen tränger sig på.
När man undrar om det här jaget som jag har blivit verkligen är "Jag".

I rätt många år förökte jag vara någon annan.
Det var dumt.
Nu är jag bara mig själv.

Ta hand om er.