fredag 17 februari 2012

Ett töntigt nyckelproblem

Jo, det ska erkännas. Jag tillhör de tankspriddas skara. Som tankspridd har man ofta en del förvirrade små dilemman att tampas med. Vad sägs om det här?
Du stannar bilen på macken, tankar en skvätt, går in och köper en glass, och en semla åt förkyld unge som du har med dig i bilen. Betalar bensin, semla och glass. Går ut.
Hittar inte bilnyckeln.
Letar i tändningslåset, på sätet, i fickorna, i handväskan, under sätet, utanför bilen.
Du går in på macken igen. Går samma runda som du gick därinne. Nä, ingen nyckel på framför eller i glassfrysen. Inte på kassadisken, eller på golvet.
Personalen är trevlig och hjälpsam, berättar om en annan dam som tappade nyckeln, och letade i en halvtimme innan hon hittade sin.
Går ut igen. Tittar i bilen, under sätet, på bilen, under bilen, på tankmanicken, tömmer handväskan på sitt innehåll (hittar andra, mer eller mindre trevliga fynd), tömmer jackan på sitt innehåll.
Ingen nyckel.
Nu får du hjälp att leta av annan bilist. Två andra berättar att de också tappat nycklar någon gång.
Får låna praktisk mobil med lyse av ytterligare en annan person, som kommer med praktiska let-tips.Ligger upp och ned i bilen och kollar under sätena med lånad mobil medan sjuk unge står och hostar inne på macken med öronlappsmössan på trekvart.

Inne på macken fikar fler öronlappsmössprydda personer sitt niofika.
Du går uppgivet in igen för att leta under piggelinglassarna.
Mössgänget vid varmkorvborden engagerar sig och kommer med tips. Har du händelsevis tittat i fodret på jackan, och hur är det med biltaket? Många blickar söker. Ingen nyckel.
Ringer en vän.
Som kommer och hjälper dig att bogsera rattlåst bil, några meter.
Får skjuts den dryga milen hem för att hämta reservnyckel.
Hittar resevnyckel. Yes!
Åker tillbaka.
Förkyld är kissnödig på vägen, men håller sig till macken. Inne på macken igen är personalen förstående och undrar om det kanske kunde hjälpa med en tröstsemla, vid  nyckelkris.
Nä, de har inte sett någon förvunnen bilnyckel men mannen i kassan berättar att han låste in sin egen i kofferten på bilen en gång. Så även nycklarna till lägenheten, vilken han måste få  upplåst av hyresvärd, för att kunna hämta bilreserv.
Besvärligt...
Hostande krabat, kommer med information.
"Jo, men det var ju den där farbrorn. Han tog upp nyckeln från marken, ju!"
Åker hem, efter två timmar, med tröstsemla.

Väl hemma är dörrnyckeln försvunnen.
Sätter igång att leta.
Lugn...det finns en reserv
i bilen.

Det där var min morgon och nu, ska jag äta min tröstsemla
med kaffe.


Fast, vad trevliga de var ändå, alla som ville hjälpa till,
och som berättade om hur de själva klantat till det,
och allt. Folk är hjälpsamma mellan varven.
Det ska jag komma ihåg:)

Ha en skön fredag/ Therese
Nisse föreslår att vi ska ta tåget till stan i fortsättningen.
Då behöver man ju inga bilnycklar.
Den där lilla detaljen med att vi inte har någon räls
 in till stan är väl ett mindre problem.
Äh, det bygger vi bara, säger han.







3 kommentarer:

  1. Jo det där lät ju inte så trevligt! Har med stigande ålder börjat få samma problem. Skillnaden är att jag blir så förbannad på mig själv när det händer och det blir det ju inte bättre av :)

    SvaraRadera
  2. Näh, då skulle jag få vara förbaskad jämt, eftersom jag är förvirrad...jämt,
    eller för det mesta i alla fall och det verkar som om det blir värre med åren även för undertecknad. Pust.
    Tur solen skiner i alla fall,
    och semlan var att rekommendera. Shell har klart acceptabla semlor och hjälpsam personal:)

    SvaraRadera
  3. Hoppas semlan var god och att alla försvunna nyckar kommer åter. Vi som bor vid stambanan kan ju ta tåget till stan om sådana problem blir för svåra.
    Trevlig helg.

    SvaraRadera