Just utanför fönstret har vi en vackert spritsad gräddvall, som skymmer sikten en aning.
Under allt detta vita finns något som en gång i tiden var en trädgård.
Fast det var länge sedan. Långt innan den här gräddlika snön kom. Långt innan jag kom hit som vuxen också.
Nu liknar det mest en gårdsplan.
Fast när jag växte upp (i granngården) bodde här en dam med gröna fingrar.
Så här i gräddens tid kan man sitta i sin tårtvärld och drömma sig bort till sommaren, tänka på vad man skulle vilja göra när världen blir grön istället.
Återställa lite av Tyras blomsterprakt. Hitta igen de där gamla växterna som fanns här då och som säkert planterats någon gång på trettiotalet, då gården var levande jordbruk.
Jag minns en del av dem. Små ljusrosa dubbla rosor, brandgula liljor, Mörkblå akleja, stora blå klockor och något gult med tjock vit saft i stjälkarna. Krusbär, vinbär, ormbunkar och liljekonvalj, och två härliga välskötta trädgårdsland. (av dem syns inte ett spår idag)
Sambon gillar gårdsplansträdgårdar med praktiskt grus, och det ska gå att köra traktor överallt. Jag lirkar lite och får till stånd en liten rabatt här och en pallkrage där och hips-vips fick jag ett litet växthus på det enda traktorsäkra stället.
När man tänker på saken är det ju tur i alla fall att han inte som min far alltid har drömt om att få asfaltera.
Så praktiskt, sade han alltid, Pappa. Ingen gräsklippning
och perfekt om man ska spela brännboll.
Nu är det blida ute. Ja bara någon minusgrad och jag funderar på vilka frön Nisse och jag ska sätta i år.
För snart är allt det här vita borta för den här gången.
Ha en alldeles förträfflig lördag/T
 |
| En gång, i mellantiden. Fotot är taget från igenväxt trädgårdsland men buskar och träd finns fortfarande kvar. På gavelsidan hitåt till vänster om fönstret sitter jag nu och skriver. Fast inomhus, i tillbyggt vardagsrum. |
 |
| Dagens utsikt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar