Minus trettiotre. Nu kommer solen, och badrummet har frusit ihop.

Nu har djuren fått sin frukost och jag ska ta min och njuta av solen en stund. Att bo här innebär ett ständigt skiftande väder med nya färger varje dag.
Fast visst kan man tycka att det är en aning besvärligt när vattnet fryser i badrummet (vilket det gjorde i natt.)

Ifjol frös det ofta ihop då hela vintern var särskilt kall och jag fick tina under diskbänken med kupevärmare och hänga ned en dylik i brunnen för att tina pumpen, vilket fungerade.
Året innan sinade brunnen mitt i smällkalla vintern (givetvis när sambon var på utlandsjobb)och jag måste smälta snö och ringa brandkåren för att få påfyllning för djurhållningen, vilket tyvärr snabbt försvann ned i marken och dra vattenslangar från byalokalen intill, som fick stå och rinna smått ned i vår brunn.(slangarna frös inte då det rann hela tiden)
Tills vårvintern kom och vi kunde borra djupt.
Runt omkring har vi massor av vatten, snön drygt åttio centimeter djup i år och den frusna sjön och ån som porlar stilla i närheten.
Jag tänker på de som bodde här före oss och tycker att mina vattenbekymmer är små trots allt. De kämpade och bar sitt vatten året runt, från å och sjö och från brunnar som ofta sinade i den steniga backen.
Nu ska jag koka kaffe, från kranen i köket som står och rinner, för att inte frysa.
Ha en bra dag/ Therese

Nu är ljuset här