Keane - Somewhere Only We Know, och en fundering om "vuxenhet".

Ok, jag vet, Keane igen...Men dom är ju så bra. Den här låten var den första jag fastnade för.
Den där speciella platsen. Det hemliga förbundet och känslan av att det är vi, och så är det resten av världen.
Men vi behöver inte bry oss om dom nu...För vi är här och just här kan vi vara bara oss själva, eller precis vem vi vill.
Sedan blir man vuxen och någonstans förlorar man den där magiska världen och kanske tappar man också de man än gång kunnat dela den med. Ibland längtar man tillbaka till det där magiska rummet. Kanske när vuxenlivet blir lite "för" vuxet. När man ser måsten och borden över allt och stressen tränger sig på.
När man undrar om det här jaget som jag har blivit verkligen är "Jag".

I rätt många år förökte jag vara någon annan.
Det var dumt.
Nu är jag bara mig själv.

Ta hand om er.