Efter att ha skickat ut väckningsskvadronen som kuckelikuar i diverse olika tonarter utanför mitt sovrum marcherar truppen till sin givna plats nedanför köksfönstret.
Det första som möter mig när jag sömnigt kikar ut i morgondiset är förstås chefstuppens förebrående min.
Han ser alltid ut att tycka att jag är försenad. Bakom honom står de andra uppställda i väntan på att jag ska kasta ut en limpskiva. De väntar med spänning. Mackan flyger genom luften. Hönsblickarna följer dess båge men alla står stilla. Ingen får börja äta innan chefen gett signal. Då börjar kacklet.
Storfarsan trampar igång fötterna i en jiggliknande dans och utstöter ett ivrigt pockande. Ledarhönan får först förstås och de andra de kacklar, och kacklar...och kacklar.
Kastar jag ut mer uppstår ett kaos liknande det som brukar inträffa då portarna slår upp för mellandagsrean.
Det är charmigt med höns.
 |
| "Tonåringarna på promenad" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar