 |
| En målad prins, av grodmodell. |
Igår vid midnatt gick jag som vanligt ut för att titta till djuren.
En stackars padda hade förirrat sig in i ladugårdsbyggnaden, där den låg stilla bakom tröskeln.
Alldeles torr var den, och matt i den gulsvarta blicken som nådde mig genom dess halvslutna ögonlock.
Du mår visst inte så bra, sade jag och plockade upp djuret. Det var förstås inte annat att göra än att bära ned honom till sjön. När vi närmade oss vattnet sträckte herr padda på sig i handen och grep om min tumspets och långfingerdito med sina långa framtår. Han tycktes veta vart vi var på väg och paddögonen såg genast livligare ut. Jag satte ned honom i strandkanten, där han gned sig över ansiktet med en fuktig framtass innan efter vad som såg ut som en stunds funderande, beslutade sig för att simma iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar